Det man gått och haft ångest över hela sommaren är här, skolan! Det ända som känns bra med det är att den inte riktigt har dragit igång ännu. Men det är inte till så mycket tröst när tittar in i framtiden och det ända jag ser är massvis med prov och läxor. Jag tror inte ens att ordet ångest kan på pricken beskriva hur jag känner inför andra ring.
Men det jag har kommit fram till medan jag suttit och filosoferat om det andra otroligt jobbiga året på gymnasiet är att jag måste en slags morot- något att orka kämpa för. Min morot är min flickvän, vänner och familj, utan de skulle jag inte orka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar