Ångest, ångest är min arvedel

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen

Jag tror att texten beskriver en människas sökande efter meningen med livet. Ju högre berget visar sig att vara eller desto mörkare skogen blir beskriver hur åren bara går medans meningen med det hela bara blir mer och mer svåråtkomligt.

För mig har hela den här lektionen varit relativt känslofylld, det försvårar att sålla ut vilka känslor som just den här dikten lämnar efter sig. Men när jag läser den är det en ganska vemodig känsla som sprids inom mig, eller kanske till och med hopplös.

Jag tror att den vill förmedla eller uppmana om att hitta sin egen mening med livet, before it’s to late…

Dikten är nog skriven runt mitten av 1900-talet skulle jag nog gissa.

Livet är som en tärning, det bästa du kan få är sex.

Krönika

Tvungen eller vilja…

… dessa två ord är de som skiljer en chef och ledare emellan.

Under den senare delen av mina skolår har jag varit tvungen att göra mina läxor, komma i tid till lektioner och göra mitt bästa i skolan. Visserligen har jag i stort sett aldrig sagt emot eller inte gjort det jag blivit tillsagd att göra, men det har aldrig gjorts frivilligt.

Denna trend går även att se inom arbetslivet eller i andra sammanhang där någon slags av hierarki tillämpas. ”Bossen” begär ett resultat och förmår sina arbetare att leverera, men sker detta frivilligt… i 80 % av fallen gör det inte det.

Det är delvis här en chef och en ledare skiljer sig från varandra; en chef använder sin position för att förmå folk att följa, medan en ledare leder folk genom deras egen fria vilja.

Sedan människans ungdom har makten stått i centrum. Den har fascinerat många och till och med förhäxat en del. Historien har visat – dock allt för många gånger – hur påverkbar den enskilda människan är för makt. När man väl har den i sin hand tycks den kunna förvrida sinnena och få en att använda makten för att just behålla makten. Ibland kan det tyckas som om makten levde sitt eget liv, som härskarringen i Tolkiens ”Sagan om ringen”. När man väl fått härskarringen på sitt finger, vill man aldrig skiljas från den, även om det innebär att man måste sälja sin själ.

För en ledare finns makten ständigt närvarande, som en del av det man gör. Med makt kan du tvinga människor att följa och rätta sig efter dina beslut. Men det är inte det ledarskap handlar om, utan det är genom att utvecklas på ett sådant sätt att andra människor följer dig för att de vill, inte för att de måste.

En ledares utmaning ligger i att få andra personer att prestera på topp och att åstadkomma resultat. Det handlar om att hitta de tillvägagångssätt som gör risker till belöning, motstånd till möjligheter och visioner till verklighet. Det hela går alltså ut på att ledarens roll i det hela är att använda sin makt till att förverkliga andras drömmar.

Konsekvenserna av detta blir att deras lycka genererar den egna framgången. Ju fler, människor i organisation eller på ett företag som utvecklas och får framgång, desto större kommer ledarskapet att uppfattas. Genom att hjälpa andra, kan man nå de mål man strävar efter. En ledare blir alltså ”störst” genom att betjäna andra, en paradox för många, men ett faktum för de som vågar prova.

Med andra ord: nyckeln till framgångsrikt ledarskap blir att framgångrikt leda andra.

Rapport, den 6 oktober

Mitt projekt handlar om att främst försöka utveckla mig själv och kanske till och med andra inom ämnet ledarskap. I nuläget ligger jag i startgroparna för krönikan och det känns som jag har tillräckligt med vetskap för att få till en "hyfsad" krönika. Med andra ord känns det bra!

Det fakta källor jag använder mig av är två böcker (Personligt Ledarskap av Tommy Lilja samt Ledarskap av Rolf Christianson) och några artiklar jag hittat på nätet (se länkar nedan).

Jag känner att min första bok gav mig en hel del, då den vidgade min syn på ett ledarskap. Vad jag menar med det är att den fick mig att se så många fler faktorer som spelar in i ett framgångsrikt ledarskap

• http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=603
• http://www.ledarskap.biz/

Första fredagen i oktober månad

Idag drog skrivandet igång med min krönika. Faktum är att jag fick till en hyggligt bra inledning som jag blev rätt så nöjd med. Men den stred lite mot mallen som en krönika ska skrivas efter, därför gick jag ut till Per för att få hans åsikt om det hela. Där följde en "vild" diskussion oss emellan där vi vred och vände på hur upplägget av en krönika kan se ut. Det slutade efter drygt 5 minuter, då vi kom fram till att jag skulle fortsätta med min inledning för att mallen för en krönika inte var huggen i sten. Jag skulle däremot inte glida ifrån mallen allt för mycket, då den visar på en tydlig struktur hur en bra krönika ska skrivas.

Nu ska jag återgå till mysandet med min flickvän, det är ju trots allt fredag och det betyder... ...FREDAGSMYYYYYYYYS!

En inställd lektion, som blev av

Idag, tisdag, är en sorgens dag. Visserligen är det relativt fint väder och det börjar infinna sig en sån där"höstigt" frisk kyla ute. Men det är inte därför det är en sorgens dag. Utan det är för att Djurgården förlorade gårdagens derby mot AIK. Det var inte heller bara en förlust, utan även en förnedring för både spelarna på planen som för publiken på läktaren. Något som bara förvärrade dagen är såklart den inställda svenska lektionen, men jag, Hugo, Nahom, Johan och André tog saken i egna händer och startade en liten diskunionscirkel där vi berättade om våra ämnen och gav feedback åt varandra, som planerat. Efter det tog bokläsandet vid och jag han en bra bit in på min andra bok, Ledarskap (av Rolf Christerson).

Krya på dig Per!

En bok avklarad, bara en kvar

Blev precis klar med min första bok, Personligt Ledarskap av Tommy Lilja. Jag känner att denna bok verkligen har givit mig något. Boken beskriver ledarskap på en nivå jag inte trodde fanns inom just detta ämne. Jag kommer ta med mig det mesta från vad denna bok har givit mig till nästa, men då är jag nästan rädd att det kommer sätta den andra boken i skuggan.

Tisdagslektion (som avslutades hemmifrån)

Saker och ting har en tendens att förändras, såsom vinter blir vår, vår blir sommar och sommar blir höst. Men vad skulle vi vara utan förändringar?

Nu är det en ny tisdag, igen, det betyder också en ny svenskalektion, med Per. Ämnet som ligger på dagens lektionsbord är existentialsimen och faktum är att jag har funderat en hel del runt det ämnet. När jag jag gjorde detta föll jag genast långt ner i en tankegropen och kom osökt in på "att vara eller inte var". Efter att ha konstaterat både det ena och andra ryckte jag upp mig själv ur detta. För att genom att gräva ner sig i för djupa tankegångar om att leva eller inte tar än ingen vart, bara ner i ett ännu djupare hål. Det är visserligen bra att tänka, men inte för mycket, det har alltid varit min mening.

Ett blogginlägg

Jag har diskuterat om det här projektet i Svenskan runt middagsbordet ett par gånger. Det har givit många possetiva reaktioner som fått mig att bara känna mig mer säker och nöjd med mitt ämne.

Just ledarskap är något oerhört användbart att kunna behärska, det kan öppna en hel del dörrar i framtiden och kan ta din karriär till en annan nivå. Detta projekt känner jag personligen kan vara till en stor hjälp för mig.

Fradagslektionen

De böcker jag valt inom ämnet ledarskap är först en bok av Rolf Christerson som heter just Ledarskap och sen en bok av Tommy Lilja som heter Personligt Ledarskap. Den sistnämnda boken är också den jag börjat med att läsa. Den har verkligen tagit ett fast grepp om mig. Det är många nya tankar och aspekter som han (Tommy Lilja) lyfter fram i den, som jag med all största sannolikhet kommer få användning för i framtiden.
Jag ska leta runt på nätet och se om jag kan hitta någon annan slags litteratur om ledarskap. Kanske om jag kan hitta någon artikel om ledarskap förr i tiden för att se kontrasterna mellan dåtida och nutida ledarskap.
Mitt mål med detta projekt är att utvecklas som ledare. Jag har redan varit lagkapten för att fotbollslag i drygt fyra år, gått en ett års utbildning inom ledarskap i kyrkan för att sedan tagit hand om två konfirmandgrupper under förra året och så är jag ledare över en scout grupp. Men jag ser verkligen detta projekt som en stor möjlighet att blomma ut betydligt mer inom ledarskap.
Mitt första delmål med detta projekt är att första lägga en bra grund för att förhoppningsvis inta en högt uppsatt ledarposition i framtiden. Mitt andra delmål skulle vara att ta läran om ledarskap till en annan nivå genom att ta kurser i det och verkligen bli en fullfjädrad ledare. Mitt tredje mål skulle vara att få riktig användning av det inom något slags arbete. Mitt fjärde och största mål med att bli en bra ledare skulle vara att göra en rekord karriär genom att leda, t.ex. vara VD för ett stort företag som är väldigt framgångsrikt.
Jag tänker att jag kommer att kunna visa på mina nya färdigheter genom att leda den scout grupp jag har eller genom en konfirmand grupp. Detta gör jag i och för sig redan, men jag tänker att jag (förhoppningsvis) kommer att göra det på ett mycket mer effektivt och bra sätt efter detta projekt.

Ännu en order- ännu ett blogginlägg

Då var det dags att blogga igen, dagens inlägg skulle handla om Todaysmeet. Det tog dock lite tid för mig att komma in pga. strul med datorn, men när jag väl kom in var det försent. Konversationen där hade spårat en aning och Per hade upptäckt allt.

Jag förstod egentligen inte användningen för Todaysmeet då det såg ut som vilket vanligt chattrum som helst och det är det sista vi behöver..

Men till att besvara Pers punkter nu

* Vad vill jag med denna termin? Frihet eller stryk?
- Det jag vill uppnå med den här termin är främst att bli en skickligare skribent samt en säkrare och bättre retoriker. Detta tycker jag ska undervisas i en blandning av frihet och stryk om jag ska vara ärlig.

*Vad är mitt mål med detta läsår?
- Mitt mål med detta läsår är såklart som de flesta andras, att få ett MVG. Men inte bara det, utan också bli en mer allmänbildad människa. För kunskap är verkligen makt.

*Vad vill jag lära mig?
-Som redan sagt vill jag lära mig mer inom retorik.

*Vilket område skulle jag vilja utvecklas inom?
- Jag har valt att utvecklas inom ledarskap. Jag har alltid på något sätt intagit rollen som ledare i mitt liv. Vissa gånger har det bara hänt automatisk och andra gånger har det varit en ansvarighetskänsla som övertalat mig att hålla i rodret.

-Varför? När jag tänkt över det här på senare år har jag kommit fram till att det verkligen är en bra sak. Att vara den som kan inta ledarrollen inom arbetslivet ledare ofta till mycket pengar och det är ett av mina livsmål.

-Litteratur? Jag vet inte riktigt vad jag ska läsa för att bli rikare inom detta ämne, men jag är säker på att det finns en hel del böcker om just ledarskap.

-Artiklar? Vet inte heller några artiklar.

* Om du var garanterad ditt önskade betyg, vad skulle du vilja göra då?
- Sommarlov!!!!!!!!!!!!!!!! Nä men seriöst, mer retorik. Som jag redan nämnt vill jag bli en riktigt bra retoriker, det är också ett av mina mål i livet.

"Och så var skolan igång igen..."

Det man gått och haft ångest över hela sommaren är här, skolan! Det ända som känns bra med det är att den inte riktigt har dragit igång ännu. Men det är inte till så mycket tröst när tittar in i framtiden och det ända jag ser är massvis med prov och läxor. Jag tror inte ens att ordet ångest kan på pricken beskriva hur jag känner inför andra ring.

Men det jag har kommit fram till medan jag suttit och filosoferat om det andra otroligt jobbiga året på gymnasiet är att jag måste en slags morot- något att orka kämpa för. Min morot är min flickvän, vänner och familj, utan de skulle jag inte orka.

1:a O - snart över!

Nu är snart första ring (O) snart avklarad. Det har gått otroligt fort, jag kan knappt tro det.
Och den sista uppgiften i svenskan, bortsett från den vi fått över sommaren, är också här. Jag ska kommentera hur lärarna har varit- "hit or shitt", och om våra datorer vi blivit välsignade med.
Om jag ska börja med lärarna kan jag säga att de har varit över förväntan. Vissa lite för över ambitiösa andra lite för lite ambitiösa. Men i det stora hela väldigt, en riktig HIT!
När det gäller datorerna känner jag personligen att de har varit till stor hjälp. Visserligen har det tillfört en del okoncentration på lektionerna, men all den nytta vi haft av dem väger ändå över. Det blir även här då en HIT!

Skulle jag summera detta skolår med ett ord skulle det kort och gott var HIT!

Boken Herakles; inlägg 4

Herakles spårar helt klart ur i slutet. Jag trodde ända vägen till de sista sidorna att han med någon slags mirakel vändning (från hjälp av far sin kanske...) skulle vända på allt dåligt han gjort och verkligen hitta in rättskaffens väg. Visserligen gör han ett försök, men allt han tar sig an blir på ett eller ett annat sätt bara fel. Då kan jag i å för sig förstå honom att man inte orkar försöka rentvå sitt namn när han ändå bara smutsar ner det igen.
Jag blev lite besviken att Herakles dog på de sättet han gjorde, jag hade önskat att han offrade sitt liv för att rädda något stad eller något i den stilen. Men efter alla synder han hade begått var de trots allt det mest rättvisa öde han gick till mötes

"Atlas fortsatte att bära himlavalvet på sina axlar. Av allt att döma gör han det än idag". Så lyder de sista meningarna i boken. Jag tror, som jag även skrev i dagens prov, att Theodor skriver detta för att på något sätt länka ihop dåtidens Grekland med vår nutid- den grekisk mytologin lever kvar än idag.

Min egna dikt:

- Strunt i måttfullheten, lev på hoppfullheten.

Boken Herakles; inlägg 3

Nu tycker jag nästan bara synd om Herakles. Han känns så oskyldig (som en nallebjörn) när det skrivs om honom. Men all den styrka han är tvungen att tygla har eskalerat tills det nu känns som om han inte längre har någon kontroll över den. Sidorna innan 243 slutade med att han dödade en oskyldig bartender som råkade spilla några droppar vin på honom. Några kapitel innan sida 164 dödade han även sina egna barn, man undrar verkligen hur detta kommer att sluta...

"Människorna tröttnar även på hjältar" säger Iolaos på sida 233. Och det är just det jag tror att Thedor vill förmedla med den här delen av boken. Man kan se en stark röd linje bland nu- och dåtidens hjältar. De svävar högt bland målnen hos folket när det gör saker som gynnar dem, men när väll olyckan är framme för hjälten och han råkar göra ett misstag är det nästan som att folket tar bort vingarna han flyger så högt med bland deras gunst och han kraschlandar plötsligt i ett hat hos dem. Detta är något som jag tror är en av de röda trådar som går genom de flesta hjältemyter- ett misstag och man är mer eller mindre slut tills man lyckas erövra deras kärlek igen.
Och det är just det Herakles är tvungen att göra nu. På något vis lyckas han bevisa att innerst inne inte menar något illa. Vem vet, kanske kommer Evristeas sända ut honom på något mer farofyllt uppdrag som kan ge honom chansen att bevisa det.
Jag tycker Spiderman är ett typexempel hur det kan gå för en hjälte som gör allt för att skydda sitt folk, men att något litet och oväsentligt kan vända allt tvärt.

"Men en hjälte är någon som begår de nödvändiga brotten, oavsett vad".

Boken Herakles; inlägg 2

Från den olustiga känsla jag beskrev i förra inlägget har det nu gått över i en lätt förtvivlan, efter jag läst de sista kapitälerna innan sida 164. Man kan lätt säga att Theodor lyckats fånga mig. Jag sätter mig verkligen in i bokens handling på ett sätt jag nästan aldrig känt förut. Kanske beror det på att jag inte varit den mest flitiga när det kommer att läsa böcker, men den här boken måste verkligen vara något alldeles extra!
Den fortfarande relativt unga mannen, Herakles, boken handlar om har utan tvekan satt sig i en riktigt risig situation hittills. Efter först dräpt sin lärare och blivit bestraffat med sex år uppe i de närliggande bergen kommer han tillbaka, dödar hänsynslöst en här på tre tusen manar och bara någon dag efter det tar livet av sina tre söner. Det är med blandade känslor och stor spänning jag ska ta mig an resten ut av boken. Jag vågar knappt tänka mig vad hans kropp, som verkar i stor sätt tagit total kontroll av honom, ska göra för hemska saker i fortsättningen.
Herakles är där jag ligger nu på väg till oraklet i Delfi såsom Oidipus en gång var, "båda två på jakt att efter ett sett att undgå sitt öde" (citat: sida 164). Skillnaden mellan dessa män är bara att Herakles har redan mött detta förskräckliga öda medan Oidipus i alla fall hade en chans att undgå sitt. I och för sig kanske det inte gick att undgå sitt öde i det antika Grekland. Men vindarna kan fortfarande vända för unge Herakles, han har trots allt en hel del kvar av sitt unga liv att göra rätt för sig.

Boken Herakles

Denna bok lyckades fånga mitt intresse efter bara ett kapitel (för de som känner mig är det minst sagt en bedrift). Själva historian som utspelar sig är bara den spännande och bra, men det jag fastnade för var språket Theodor Kallifatides använder sig av. Med ett bra och välbeskrivligt språk kommer en författare långt och det är minst sagt vad Theodor gör med den här boken.
De känslor den här boken väcker hos mig är faktiskt dels tunga och olustiga. Jag har svårt att säga just varför jag känner som jag gör, men jag tror det har att göra med all denna otrohet guden Zeus utsätter de unga, vackra och inte minst sagt redan förälskade kvinnor. Det har nog att göra med att jag är en som tror på äkta kärlek och att det ska, eller rättare sagt måste, man hålla sig trogen till. En gång den väl blivit besmuttsad utav otrohet kan den aldrig bli sig lik igen.
Men absolut ger boken mig mer än tunga känslor. Det är även mycket spänning som utspelar sig, inte minst sagt när Oedipus står inför sfinxen eller när Herakles ska dömas till döden för han begått mord men i sista stund kliver Radamanthes fram och ger honom i synnerhet ett lindrigare straff.
Jag avslutar detta inlägg med ett citat från de sista raderna på sida 84; "man mår som bäst då man har allt eller då man inte har något alls".
Tycker det är ett fint citat och kan på sätt och vis känna igen mig i det.

Antiken

Jag skulle vilja ha ett vanligt prov som redovisningsmoment på antiken. Jag känner att det skulle vara det bästa sättet. Om vi väljer film eller teater skulle alla inte få samma chans med att bevisa sina kunskaper i och med att det är huvud- samt biroller i dem. I ett prov får alla samma förutsättningar med att bevisa det man lärt sig.
Jag vill att det ska vara ett omväxlande prov. Först en G-del med basfakta frågor, sen en del med lite svårare frågor men som fortfarande är baserad på ren fakta som står i bok eller som vi fått på annat sätt. Till sist en del där man får tänka lite själv och dra egna slutsatser.
Det jag vill få ut av kursen är att lära mig om antiken och dess huvudkaraktärer i stora drag och kanske fördjupa mig i något speciellt område. Boken vi läser nu känner jag kommer att ge väldigt mycket, dessutom verkar den mycket spännande.

När jag frågade runt om antiken hemma med mamma och pappa fick jag rätt så korta svar. Kunskapen har funnits men tynat bort med åren antydde pappa... De vanligaste gudarna (så som Zeus, Herakles, Afrodite m.fl.) kunde dock de båda.

Projekt Fildelning, del: 3

Första dagen på en ny skolvecka efter sportlovet, känns kul... Referatarbetet är färdigskrivet, inskickat till urkund och uppklistrat på Wikin sedan mer än en vecka tillbaka. Jag trodde att den skulle lämna en bitter eftersmak i form av ångest, för att jag kanske skulle komma på att vi gjort någonting fel eller kunnat göra något annat bättre. Men jag har faktiskt klarat mig utan det. Kanske för att jag tillbringat sportlovsveckan i Åre och inte lagt en ända tanke på skolan, eller för att jag faktiskt blev riktigt nöjd med arbetet. Jag kände att samarbetet mellan mig och Sophie funkade utmärkt och att det vi producerade var på en hög nivå.
Men att skriva ett referat var verkligen ingen lätt match. Det krävdes en strukturerad planering, vilja och att kunna producerad text. Det sistnämnde var faktiskt det svåraste i just det här arbetet pga. att man inte riktigt visste vad som var rätt att skriva och vad som var fel.
Men som sagt kändes det som att arbetet vi tillslut kom upp med blev riktigt lyckat!

Stress

Nu när jag sitter och försöker göra sista delen på referat-projektet känner jag stressen sakta men säkert stressen infinna sig. Även fast det är ett sportlov med en semester upp till Åre som nalkas inom bara några dagar.
Det är dock inte bara svenskan som är delaktig till denna stress utan även två stora (saftiga?) prov som väntar mig första veckan efter lovet. Det första är ett ekonomiprov inom samhällskunskap, det andra ett naturvetenskapsprov. Inte bara att dessa två prov infinner sig under samma vecka, utan de andra provet, som är naturvetenskap, är redan dagen efter det första...
Detta gör att lovet jag hade hoppats på skulle innebära avslappning kommer snarare bli det motsatta.

*Suck!...

Projekt Fildelning, del: 2

Ännu en fredag kommen och snart gången. Sjukt fort tiden går!
Hur som helst, det skulle varit en Svenska lektion idag men lärare Per var hemma med sjukt barn. Men det stoppade han inte från att plåga oss med en sista lektion denna vecka, fast blev det på ett litet annorlunda sett. Han sända en videosnutt hemifrån med lektionens uppgifter. Så jag och Sophie satt oss ner med vårat referat projekt och satte igång. Vi hann med att välja en artikel, skriva frågor på den till intervjun samt med inledningen på referatet.
I och med detta har jag och Sophie gått in i en lite lugnare fas i detta arbete, och det känns väldigt skönt.

A Commitment

Idag ingick Se1a (min klass) i ett avtal med vår lärare i Svenska, Per "Pelle" Falk. Där vi lovade dyrt och heligt, nästan i alla fall, att vi skulle få som sämst på vårat referat arbete få VG.
Till höger ser ni det så kallade kontraktet.

Faller

Jag hoppas på ett kort som inte lagts, jag litar till ett ord som inte sagts. Min lust är fri, men min frihet är bakom galler. För vi faller, faller, faller. För jag faller, faller, faller.

Projekt Fildelning, del: 1

Idag satt jag mig ner, på riktigt, och tog tag i vårat Svenska-projekt. Jag tillsammans med Sophie W har valt Fildelning att referera om.
Fildelning är en fråga som står långt upp på politikernas agenda och det har den även gjort de senaste åren. Trots det har dom bara kommit upp med Ipred-lagen, som numera, genom justitieministerns välsignelse, blivit lagligt att fildela "lite grann". Polisen vänder sig vädjande till politikerna och kräver en skärpt lag. De hävdar att det faktiskt är stöld alla så kallade "pirater" håller på med.
Men det är en förändring på väg inom kort skulle jag säga. Kritiker kring fildelnig har blommat upp mer och mer på senaste tiden och tillsammans med staten har de lyckats sätta fart på frågan riktigt regält hos politikerna.

To be continued...

Inte igen...

Idag var jag i skolan 8:15 för att passa in datakunskapen som jag trodde skulle börja 8:20, igen. Detta gjorde jag nämligen förra veckan med. Och nu tänker ni säkert "guud vilken flitig elev som kommer i tid till skolan".
Jag må vara en flitig elev men även en tankspridd sådan, för att som sedvanlig ordning kl 8:17 när jag öppnar mitt skåp för att lägga in mina grejer så känns det ovanligt ensamt där och då slår det mig att jag har kommit en timme för tidigt, igen...
Men då tänker jag, varför inte utnyttja den här tiden åt mina studier som står och bankar på min dörr. Nu har jag visserligen bara hunnit skriva detta blogg inlägg men det är ändå något.
Detta kanske rent ut av var ett drag utav mitt undermedvetna som kände att jag behövde beta av lite plugg. Vem vet, det kanske till och med är meningen att jag ska komma till skolan en timme tidigare på fredagar, mitt öde kanske har planerat något för mig i framtiden kl 8:20 i skolan på fredagar.
Eller så är jag bara tankspridd..

3/2-09, första inlägget

Idag, tisdag till ära har varit en aning hektisk, även fast klockan bara är drygt kvart i tre.
Dagen fick i och för sig en lugn början när jag vaknade 10 min innan klockan ringde (!?). Det gjorde att jag hade extra mycket tid att förbereda mig för engelska presentationen som skulle hållas idag. Denna presentation har varit som ett orosmoment sedan någon vecka tillbaka och har fått mig en aning orolig.
Men som tur var gick allt bra, för när jag var väl framme i plugget släppte nervositeten och jag kände mig lugn. Detta höll sig också genom hela presentationen.
Lektionen efter engelskan var svenska och skulle hållas i samma klassrum. Den lektionen ägnades större delen åt en genomgång om vårat nästa arbete samt en liten intervju uppgift i slutet. Efter det bar det av för mig till Nacka närsjukhus, jag skulle äntligen operera bort min saliv blåsa som sitter på insidan av läppen (se bild höger). Denna operation har jag faktiskt gjort en gång innan men den lilla rackan (blåsan) lyckades klamra sig kvar då och nu har jag haft i snart ett och ett halvt år. Så man kan säga att jag var lite trött på den vid det här laget. Men operationen gick fint och läkaren sa att hela fanskapet var avlägsnat.
Detta gjorde mig på bra humör även fast jag definitivt inte kan äta och knappt prata.
MEN, även fast jag haft en (förhoppningsvis) lyckad operation är det fortfarande en tanke som snurrar runt i mitt huvud. Den tanken är långt ifrån färdigtänk och därför tänker jag inte läcka om den, men jag är rädd att den kommer föra med sig dåliga konsekvenser, hur den än blir färdigtänkt...