Ångest, ångest är min arvedel

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen

Jag tror att texten beskriver en människas sökande efter meningen med livet. Ju högre berget visar sig att vara eller desto mörkare skogen blir beskriver hur åren bara går medans meningen med det hela bara blir mer och mer svåråtkomligt.

För mig har hela den här lektionen varit relativt känslofylld, det försvårar att sålla ut vilka känslor som just den här dikten lämnar efter sig. Men när jag läser den är det en ganska vemodig känsla som sprids inom mig, eller kanske till och med hopplös.

Jag tror att den vill förmedla eller uppmana om att hitta sin egen mening med livet, before it’s to late…

Dikten är nog skriven runt mitten av 1900-talet skulle jag nog gissa.

Livet är som en tärning, det bästa du kan få är sex.

Krönika

Tvungen eller vilja…

… dessa två ord är de som skiljer en chef och ledare emellan.

Under den senare delen av mina skolår har jag varit tvungen att göra mina läxor, komma i tid till lektioner och göra mitt bästa i skolan. Visserligen har jag i stort sett aldrig sagt emot eller inte gjort det jag blivit tillsagd att göra, men det har aldrig gjorts frivilligt.

Denna trend går även att se inom arbetslivet eller i andra sammanhang där någon slags av hierarki tillämpas. ”Bossen” begär ett resultat och förmår sina arbetare att leverera, men sker detta frivilligt… i 80 % av fallen gör det inte det.

Det är delvis här en chef och en ledare skiljer sig från varandra; en chef använder sin position för att förmå folk att följa, medan en ledare leder folk genom deras egen fria vilja.

Sedan människans ungdom har makten stått i centrum. Den har fascinerat många och till och med förhäxat en del. Historien har visat – dock allt för många gånger – hur påverkbar den enskilda människan är för makt. När man väl har den i sin hand tycks den kunna förvrida sinnena och få en att använda makten för att just behålla makten. Ibland kan det tyckas som om makten levde sitt eget liv, som härskarringen i Tolkiens ”Sagan om ringen”. När man väl fått härskarringen på sitt finger, vill man aldrig skiljas från den, även om det innebär att man måste sälja sin själ.

För en ledare finns makten ständigt närvarande, som en del av det man gör. Med makt kan du tvinga människor att följa och rätta sig efter dina beslut. Men det är inte det ledarskap handlar om, utan det är genom att utvecklas på ett sådant sätt att andra människor följer dig för att de vill, inte för att de måste.

En ledares utmaning ligger i att få andra personer att prestera på topp och att åstadkomma resultat. Det handlar om att hitta de tillvägagångssätt som gör risker till belöning, motstånd till möjligheter och visioner till verklighet. Det hela går alltså ut på att ledarens roll i det hela är att använda sin makt till att förverkliga andras drömmar.

Konsekvenserna av detta blir att deras lycka genererar den egna framgången. Ju fler, människor i organisation eller på ett företag som utvecklas och får framgång, desto större kommer ledarskapet att uppfattas. Genom att hjälpa andra, kan man nå de mål man strävar efter. En ledare blir alltså ”störst” genom att betjäna andra, en paradox för många, men ett faktum för de som vågar prova.

Med andra ord: nyckeln till framgångsrikt ledarskap blir att framgångrikt leda andra.

Rapport, den 6 oktober

Mitt projekt handlar om att främst försöka utveckla mig själv och kanske till och med andra inom ämnet ledarskap. I nuläget ligger jag i startgroparna för krönikan och det känns som jag har tillräckligt med vetskap för att få till en "hyfsad" krönika. Med andra ord känns det bra!

Det fakta källor jag använder mig av är två böcker (Personligt Ledarskap av Tommy Lilja samt Ledarskap av Rolf Christianson) och några artiklar jag hittat på nätet (se länkar nedan).

Jag känner att min första bok gav mig en hel del, då den vidgade min syn på ett ledarskap. Vad jag menar med det är att den fick mig att se så många fler faktorer som spelar in i ett framgångsrikt ledarskap

• http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=603
• http://www.ledarskap.biz/

Första fredagen i oktober månad

Idag drog skrivandet igång med min krönika. Faktum är att jag fick till en hyggligt bra inledning som jag blev rätt så nöjd med. Men den stred lite mot mallen som en krönika ska skrivas efter, därför gick jag ut till Per för att få hans åsikt om det hela. Där följde en "vild" diskussion oss emellan där vi vred och vände på hur upplägget av en krönika kan se ut. Det slutade efter drygt 5 minuter, då vi kom fram till att jag skulle fortsätta med min inledning för att mallen för en krönika inte var huggen i sten. Jag skulle däremot inte glida ifrån mallen allt för mycket, då den visar på en tydlig struktur hur en bra krönika ska skrivas.

Nu ska jag återgå till mysandet med min flickvän, det är ju trots allt fredag och det betyder... ...FREDAGSMYYYYYYYYS!