Victor Frankenstein, inlägg 2

Romantik för mig är ett annat ord för kärlek fast med en mer kraftfull och fylligare innebörd. Det kan vara en kemi mellan två personer som blommar ut och blottar de mest sköra, men på samma gång, de allra vackraste känslorna mellan dessa parter. Dikten, Till förruttnelsen, är ett bra typexempel på min tolkning, dock kan titeln vara ganska missledande för den som inte läst den, men diktens handling om oemotståndlig kärlek till dödens frånskiljande knyter samman det hela på ett fint sätt.

Med denna uppfattning blir frågan ”på vilket sätt kan man se att Frankenstein är en typisk romantisk roman?” väldigt svår att svara på. Men efter att läst sidorna i den levande litteraturen och slaget upp ordet i Svenska Akademins ordbok har termen romantik fått en annan, eller rättare sagt, en till innebörd för mig. I dessa två böcker beskrivs romantik som en stämning som kännetecknas av drömmar och en längtan bort från tillvaron. Denna förklaring kanske är besläktad med min uppfattning på det känslosvärmiska-och drömliknande stadiet, för att det är väll inte bara en slump att ordet romantik har en tvetydig bemärkelse (eller..?).

Så, med att kunna förstå den andra innebörden av ordets betydelse, instämmer jag med att Frankenstein är en romantisk roman. Om vi tar Victor Frankensteins trogna följeslagare, Henry Clerval, som exempel. Hans entusiasm, som var nära att övergå i extas, när de färdades över floden Rhen och fick beskåda den skönhet som naturen bjöd, visade verkligen på uppskattningen med att komma bort från tillvaron, dvs. romantik.

”Han pekade ut naturens skiftande färger för mig och himlens skiftande växlingar. Det är detta som menas med att leva, ropade han, nu njuter jag av tillvaron!”(sid. 155)

Mitt exempel stärks även av romantikens sammanfattning i sex punkter (den levande litteraturen). I punkt ett skrivs det ”den sanne romantikern svärmar för det enkla och ursprungliga” (sid 114). I punkt tre skrivs det om Rousseau och Goethe betraktelse av naturen som själens spegel (sid 115). Det tycker också jag överensstämmer med Clervals personlighet, som den äventyrliga och uppskattande för det enkla.