Boken Herakles; inlägg 3

Nu tycker jag nästan bara synd om Herakles. Han känns så oskyldig (som en nallebjörn) när det skrivs om honom. Men all den styrka han är tvungen att tygla har eskalerat tills det nu känns som om han inte längre har någon kontroll över den. Sidorna innan 243 slutade med att han dödade en oskyldig bartender som råkade spilla några droppar vin på honom. Några kapitel innan sida 164 dödade han även sina egna barn, man undrar verkligen hur detta kommer att sluta...

"Människorna tröttnar även på hjältar" säger Iolaos på sida 233. Och det är just det jag tror att Thedor vill förmedla med den här delen av boken. Man kan se en stark röd linje bland nu- och dåtidens hjältar. De svävar högt bland målnen hos folket när det gör saker som gynnar dem, men när väll olyckan är framme för hjälten och han råkar göra ett misstag är det nästan som att folket tar bort vingarna han flyger så högt med bland deras gunst och han kraschlandar plötsligt i ett hat hos dem. Detta är något som jag tror är en av de röda trådar som går genom de flesta hjältemyter- ett misstag och man är mer eller mindre slut tills man lyckas erövra deras kärlek igen.
Och det är just det Herakles är tvungen att göra nu. På något vis lyckas han bevisa att innerst inne inte menar något illa. Vem vet, kanske kommer Evristeas sända ut honom på något mer farofyllt uppdrag som kan ge honom chansen att bevisa det.
Jag tycker Spiderman är ett typexempel hur det kan gå för en hjälte som gör allt för att skydda sitt folk, men att något litet och oväsentligt kan vända allt tvärt.

"Men en hjälte är någon som begår de nödvändiga brotten, oavsett vad".